Nu tar det stopp.

What's going on?

Känner att man borde skriva lite om hur dagarna spenderas. Eller? Vet inte. Funderar på att skrota hela bloggrejen, men det känns också mest som en impuls.
Jag har segat på i helgen men hunnit gå på bio och se Matt Damon i "The Adjustment Bureau" som inte rekommenderas. 2/5. Ologisk och rätt ointressant. Eftersom att jag är som jag är så sparade jag lite kosing genom att ta med en burk med russin in i salongen. Smart! Gott som godis och ja, billigare än en pappask med trista pop corn.

Vårkappan har fått krypa fram ur garderobens tysta vrår och nu jag jag stoltserat med den två dagar i rad. Tråkigt nog är den vit och när lite lort kommer så blir det inte alls bra... Ska man kemtvätta lite kanske? Hmm... Tål att tänkas på.

Så här intressant kan mitt liv vara. Nu utelämnade jag väl lite granna, men äh... Top Gear går inte på tv och jag är trött. Kanske jag ska rita lite till, även om jag spenderat alldeles för många (not!) timmar med pennan i handen och fantasin i rörelse på pappret. Jag borde sluta blogga känner jag... Impuls? Voi voi.

Barndomens värsta bovar

Eftersom att jag kände för att skriva en lista så skriver jag en lista. Listor (som du kan förstå eftersom att jag envisas med att skriva massor) är kul.

Nu tänkte jag skriva ihop en liten lista om de värsta bovarna på tecknad film, som jag har sett. Eftersom att jag mest har sett tecknad film som är Disney, kan vi väl säga att det är en lista över de värsta Disney-skurkarna.

Skaparna funderade nog ut de allra sämsta egenskaperna som man kan ha, och tryckte in dem i en karaktär för att lära barn hur man inte ska vara. Annat vore väl lite skumt. Good vs Evil.

DE VÄRSTA DISNEY-SKURKARNA

Ordnade efter plan, dåd och motiv. Ju ovettigare motiv, desto värre...

 

1. Scar (The Lion King)

Mördar sin bror för makt, anklagar brorsonen som är ett barn och inte tycks känna någon skuld. Uschanemej...

2. Jafar (Aladdin)

Ful som stryk och ond som man kan vara om man är riktigt ond. Kan inte komma på att han faktiskt mördar någon, men ond är han allt.

3. Den Onda Fen (Sleeping Beauty)

Maleficent, som hon heter på orginalspråket, är en icke snäll dam. När man inte bjuder henne på fest så svarar hon med att förhäxa ett spädbarn och kämpar till slutet för att döda alla som vill stoppa henne. Dåligt motiv måste jag säga...

4. Frollo (The Hunchback of Notre Dame)

Har han inget hjärta tycker man. Vållande till andras död, mordbrand, bålbränning, förräderi och annat taskigt. Äcklig är han också. Ingen man bjuder över på middag precis.

5. Ursula (The Little Mermaid)

Inne i sin grotta lurar bläckfisktanten och stjäl inte bara Ariels vackra röst, utan även hennes drömmar. Har en samling folk som hon lurat som sitter och möglar på hennes väggar.

6. Gaston (Beauty and the Beast)

Egotrippat muskelberg som inte kan acceptera att andra är mer poppis. Sparkar på den som redan ligger ned, knivhugger hjälten och är riktigt trögtänkt kring Belle. En mer ytlig nisse får man leta efter.

7. Drottningen (Snow White and the Seven Dwarfs)

Bara för att söta Snövit är en naturlig skönhet så ska hon dö. Fåfängan själv är den icke vackra drottningen. Envis som en åsna är hon med.

Även ska snabbt läggas till:

DE VÄRSTA SKURKSÅNGERNA

Hahah, vad har jag för liv egentligen?

1. Be prepared (Scar)

2. Hellfire (Frollo)

3. Savages (Indianerna/Engelsmännen - i "Pocahontas")

4. Mine, mine, mine (Ratcliffe - i "Pocahontas")

5. Mother knows best (Gothel - i "Tangled")

Hjässans pysselmaterial

När man gått igenom pysselfaser stickers, pärlor, band och snören, ramar, scrapbooking, receptpärmar, och målat glas, m.m, så passar det ju bra att gå över till ett material som, om man är lyckligt lottad med det, finns tillgängligt och redo för att pysslas med. The hair.

Sedan drygt ett år tillbaka har jag hållt på och prova frisyrer hit och dit. Flätor inbakade, ut-och-inbakade, oinbakade, pippilotter, hästsvansar och nu diverse frisyrer som man kan skapa med hårnålar. Ett trevligt 5 till 10-minuters pyssel var morgon.

Det är egentligen inte så svårt när man fått in rutinen. Som alla med ögon kan se så är jag närmast kass på att gömma hårnålarna men så är det. Working on it, kan man säga.

Ta bara en lock med hår och snurra runt fingret, sätt fast med en hårnål och vips, så har du en liten snurra. Jag som är smått beroende öser på med så många jag har nålar för och sedan får man bara hoppas att det håller. I den rådande väderleken kan jag påpeka att hållbarheten inte är fullt så bra som en vindstilla dag... Japp. Jag amatören ger lite tips.

Lista på fina kostymfilmer

Jag tycker inte att någon film är värd att se endast för sina kostymer, men om filmen ändå är okej så skadar det inte med vackra kläder att betrakta. Här är åtta kostymfilmer som är värda att se.

DE BÄSTA KOSTYMFILMERNA (eller filmer med fantastiska kläder)

I ordning efter hur pampiga kläderna är och hur de funkar i filmen. Filmen utspelas inte i produktionsårets tid.

1. Gone with the wind

En otroligt bra film med otroligt bra kostym. Ett måste. Filmbetyg: 4/5.

2. The curse of the Golden Flower

En av få av de stora asiatiska filmerna i historisk miljö som jag sett, men denna överträffar det mesta i kostymväg. Handlingen är obehaglig och relativt spännande, även om det kanske inte är den bästa filmen som har gjorts. Bild högst upp i inlägget. Filmbetyg: 3/5.

3. Marie Antoinette

Tråkig film men kläderna är så otroliga att den är okej ändå. Det maler på i segt tempo med ögongodis i form av tyg. Filmbetyg: 2/5. 

4. Titanic

Har man inte sett denna är det dags att göra det nu. En av de största filmerna genom tiderna. Kostymerna är bara ett litet plus till en redan magnifik och tidlös film. Filmbetyg: 4+/5.

5. The Duchess

Bra film men Keira Knightley som har ett maffigt kostymförråd. Filmbetyg: 3/5.

6. Gladiator

Under Romarriket slåss Russell Crowe's Maximus i diverse rustningar. Välgjort och spännande. En mycket bra film, med plus i kanten för pampiga kostymer. Filmbetyg: 4/5.

7. Gigi

Leslie Caron spelar ung flicka i Paris vid 1900 som ska uppfostras till en kurtisan, vilket är lite irriterande för feminister och andra. Dock har denna film finfina kläder. Lång film... Filmbetyg: 2/5.

8. Lord of the Rings

Hela trilogin räknar jag in. Kläderna är inte spektakulära, men det skulle ändå inte passa i filmen. Världens bästa trilogi och Liv Tyler får traska runt i några av de vackraste klänningarna som ögat skådat. Filmbetyg: 4/5, 3/5, 5/5.

Andra filmer med fina kläder, om än inte fullt list-värdiga;

"Robin Hood" (2010), "Pride and Prejudice", "My Fair Lady" och "Dangerous Liasons" (som jag hittills bara sett ca en halvtimme av).

Sju sorters mördegskakor

När man ska bjuda på fika är det ultimata att bjussa på hela sju sorters olika kakor. Men det behöver inte innebära att man måste göra massor av olika sorters degar. En deg räcker till fika för fyra. Jag gjorde sju olika kakor från samma, goda grunddeg för mumsiga kakor: mördeg!

Hur du ska göra:

Det går snabbast med matberedare, men att knåda på för hand funkar lika bra (tar dock mycket längre tid). 

Ingredienserna som behövs är inte mer än 200 g margarin, ca 4 dl vetemjöl, 1 äggula och 1 dl strösocker.

Dela sedan bara upp degen i sju delar och smaksätt som du vill. De kan gräddas samtidigt i 175 grader i ca 12-15 minuter mitt i ugnen.

Mina fina sju kakor är följande:

1. Russinkakor

(blanda in russin, rulla små bollar och platta till lite lätt)

2. Kanelhjärtan

(kavla degen, ta ut hjärtan och strö över kanel+socker)

3. Kardemummakakor

(blanda in lite kardemumma och gör små kakor)

4. Schacksnurror

(dela degen på hälften. Smaksätt hälften med lite vaniljsocker och hälften med lite kakao. Gör två långa plattor och lägg den bruna på den vita. Rulla samman och skär ut ut kakor) 

5. Pärlekakor

(gör kakor som du garnerar med pärlsocker)

6 & 7. Syltkakor, två sorter; Jordgubb och Apelsin

(rulla små bollar, tryck gropar som du fyller med varlfri sylt)

Godast blev russinkakorna, jordgubbssyltskakorna och kardemummakakorna. Även kanelhjärtan är tidlösa. Anledningen till att apelsinkakorna inte blev en sådan succé var mest för att jag använde en marmelad som inte smakade så superduper...

Ssccchhhlager... Och en lista!

För länge, länge sedan... (Näh, lördags egentligen) ...var jag iväg och letade efter ett par nya byxor. Jag hittade ett par nya byxor. Låter det kul? Jag måste säga att något av det värsta som finns är att köpa byxor. Prova hit och dit. Väldigt energikrävande! Men nu fixades byxorna och de ligger så gott och sover i min garderob.

Jag träffade sedan Dessi som svängde förbi och vi traskade runt i en matbutik (och köpte inte kexchoklad) och poserade på olika platser. Jag måste säga att matbutiken är en av de roligare fotoplatserna. Massor med varor att vifta med.

Imponerande stor köttmängd.

Efter att vi hade haft vårt lilla roliga så blev det en hemfärd och mer fotande på diverse platser. Ibland ser man liksom bara saker och känner för stunden att det är värt att bevara med ett foto. Det kan vara den tråkigaste saken som plötsligt glänser i solljuset eller den roligaste saken som ser så tradig ut att man vill fånga ögonblicket. Men sedan rensar jag...

Och eftersom att det var lördag och öven finalkvällen för den alltid lika kassa (nuförtiden) Melodifestivalen så kom Jojjo och Linda över och så såg vi alla fyra på bidragen och röstningen. Jag kan avslöja att jag inte sett ett helt avsnitt tills denna och att flera låtar faktiskt var sämre än jag förväntat! Illa..

Vi hade en egen liten betygsättning och den enda låten som åkte på totalt betyg noll av mig (för musiken och kläder) var ingen mindre än vinnarlåten. Jisses! Så dålig så det är så att man nästan skäms (men ändå inte, för jag gillar den ju inte).

Jag röstade (!!!) på den jag röstade på i Idol, Daniel "The Moniker" (öknamnet) Kalsson. "Oh My God". Jajamensan, så blev det. Bäst i tävlingen iallafall. Kom trea. Nästaaan, nästan en förstaplats...

DE 3 BÄSTA SCHLAGERLÅTARNA GENOM TIDERNA:

(endast vinnarlåtar inräknade, inte kan man räkna alla 1000 0000 låtar...)

1. E dé det här du kallar kärlek (1986)

Lasse Holm & Monica Thörnell. Vilken skojig musikvideo säger jag bara. Så skruvad. Så ska det vara!

2. När vindarna viskar mitt namn (2000)

Roger Pontare i töntigt framträdande men med en pampig låt. Inte direkt bra, men ändå lite.

3. Det börjar verka kärlek, banne mig (1968)

Claes-Göran Hederström. Det svänger ju! 

Plus det alltid lika lustiga klippet när Lill Lindfors tappar kjolen. Det är ju så roligt så.

Black Swan - recension

Igår for jag under smått stressade omständigheter in till huvudstaden vår och mötte Anna och några från hennes skola för att se den kritikerrosade "Black Swan" av Darren Aronofsky.

Nina (Natalie Portman) är en perfektionistisk ballerina i New York som pushas av sin mamma och kämpar för att en dag få stå som huvudrollsinnehavare i en föreställning. När hon ges rollen som Svandrottningen i "Svansjön" tycks att bli som hon hoppats, men snart urartar allt till en levande mardröm...

Jag har aldrig tyckt att Natalie Portman är en speciellt superb skådespelerska, men här är hon mycket bra som nervig kvinnoflicka.

Vincent Cassel är som vanligt (har egentligen bara sett tre filmer med honom) bra och lite obehaglig samtidigt som han spelar sin roll precis som den borde spelas. Mila Kunis är okej, men jag kan inte säga att hon inte är utbytbar.

Musiken är pampig och mycket är klassisk musik som får scenerna att bli ännu mer intensiva. Muy bien. Dansscenerna filmas snyggt, även om jag i vardagsscenerna kan tycka att det lite för handkameriga fotot blir jobbigt att se på. I överlag är fotot prima. Muy bien.

Denna är 110% barnförbjuden och jag som har så svårt för skräckfilm kan tycka att den ibland blir lite väl obehaglig. Aldrig läskig på sitt läskiga vis (förutom ett fåtal överraskningsmoment) utan ofta mer vidrig eller ilande i sitt obehagliga sätt. Blod... Isch.

Det är en trollbindande film och jag ger inte klockan en enda titt som man ibland kan göra för att se hur lång tid som gått. Här sliter jag bara duken med blicken om det blir lite väl blodigt, och det är godtagbara undantag. Jag rekommenderar starkt och måste säga att Natalie Portman självklart är värd sin fina Oscar. Upprepar: trollbindande.

4/5

Liiiite till...

Jag tänkte att jag bara skulle skriva liiite till. Hehe. Men det finns så mycket man vill säga. Fick en liten trevlig kommentar och tänkte: "Vad tusan, jag skriver lite till".. På ett ungefär.

När jag var i London förra året (tjohoo) såg jag den otroligt underbara "The Phantom of the Opera" som jag satt och grät till på första raden. Musiken är underbar, handlingen rafflande och känsloladdad och allting som det ska vara. Och denna går även på Broadway! Japp, den rekommenderas starkt.
Jag ville så gärna se "The Lion King" som jag tror är riktigt häftig, men p.g.a. oenigt syskon så blev det ju inte så... Snyft. Pampig musik, dans och lite till. Nästa gång jag är i New York, då ska jag se den!

Om du ska åka häst och vagn kan du leta efter hästen Marciello som jag fick mata med morötter när jag egentligen bara frågade ägaren om jag fick ta en bild. Lite kul. Jag har lite spontant fått mata en häst i Central Park, yes box!

New York, om du är hungrig..

Ursäkta suddigheten.

Om du nu planerar att sticka till The Big Apple så måste jag rekommendera några restauranger. Inte för att jag är ett proffs på allt sådant här, men jag vet vad jag gillar och inte gillar.

Nu återstår massvis med ställen, men bl.a. Balthazar vid Soho-området var mycket bra och Johnny's i Chelsea var en upplevelse med amerikansk stil. Jag har aldrig sett någon laga mat så snabbt.

Ovan är en bild från Bubba Gump's Shrimp c/o. Vid Times Square finns en sådan, och det är så bra. Trevligt, god mat, centralt och trevlig miljö. Lite båthusaktikgt med underbar Speckled Strawberry Lemonade och hamburgare. Rekommenderas starkt!

Blev så bortskämd och fick gå på The Boathouse i Central Park. Mums mums! Fint beläget och trevlig miljö. God lemonad!

Very good, I tell you!

New York, New York!

Jag har varit lite frånvarande från Sverige då jag varit och rest. Hela vägen över Atlanten till New York (Nya York) faktiskt! En underbar resa måste jag säga.

Vi gick, gick och gick (och gick lite till) runtomkring i Central Park, på 5th Avenue, Brooklyn Bridge, Liberty Island, Upper East Side, Chelsea, Highline och så for vi upp till Top of the Rock (Rockefeller Center) där jag inte kollade i kikaren på riktigt.

Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Det var så kul att se allt på riktigt och åka tunnelbana i rusningstid, äta frukost lite efter rusningstid och äta den perfekta middagen på Balthazar vid Little Italy/Soho.

Det blev mycket hamburgare, men inte mer än en om dagen iallafall. Men jag menar: ingen kan göra hamburgare som amerikanarna. Även den enklaste dinern har suveräna hamburgare. Det finns inte sådant på den nivån någon annanstans, vad jag vet.

Vi bodde en kortis på Waldorf Astoria. Det vackraste hotellet jag någonsin sett i mina dagar. Marmor, kristallkronor, pelare, rena (mer eller mindre) heltäckningsmattor och polerad metall... Mmm....

Det känns som att jag bara slänger ur mig bilder i rätt dålig upplösning som inte har mycket att göra med varandra. En mix av de många bilderna som togs. Medley...

Vi åkte som nämnt ut till Liberty Island där den berömda och sedan 1906 helt grönblåa (egentligen kopparfärgad) Frihetsgudinnan står och spejar efter folk som vill komma båtvägen till Manhattan, sedd i bakgrunden. Finfint, men ack så blåsigt det var...

Jag kan sammanfatta resan (men kommer nog att skriva lite mer senare) som en resa för allt och alla som besöker av fredliga skäl. God mat, extremt höga hus och alltid saker att göra.

De tio bästa musikalerna

Vissa tycks ha svårt för film där karaktärerna brister ut i sång titt som tätt, men jag är inte en av dem.
Musikaler är uppiggande, underhållande och musikaliska. Fyllda med mer eller mindre bra sånger. En underbar kombination. Här är alltså;

TIDERNAS 10 BÄSTA MUSIKALER
Ej i ordning efter vilken som är bäst, för vissa är ju så olika som filmer kan bli.

The Phantom of the Opera
(4/5) Emmy Rossum och Gerald Butler sjunger i denna alldeles, alldeles underbara musikal med spänning, romantik, sorg och action. Jag kan inte få nog av den. Även mycket bra som ursprunglig musikal på teaterscenen. (Anledningen till att betyget inte är en femma beror endast på ett filmen ibland känns lite billig i foto m.m. Hemskt: kameraskugga under numret Music of the Night.)

Moulin Rouge!
(5/5) Nyskapande, effektfullt och känslosamt med Nicole Kidman och Ewan McGregor. Allt är perfekt. Dock tyckte jag att den var lite för mycket första gången jag såg den, men jag lärde mig att älska den andra gången jag såg den, och det var länge sedan det.

Singing in the Rain
(3/4) Gene Kelly dansar magnifikt och det blir mycket sång. Småkul handling som dock inte är det bästa man någonsin upplevt, men bra nog för en lättsam och underhållande film. Inga problem där. Munter och skoj.

Hairspray
(4/5) Har inte sett orginalversionen, men den lite nyare med bl.a. John Travolta och Amanda Bynes är en fröjd för öra och öga. Färgstarkt och fylld av bra musik. Det svänger, hehe!

Mamma Mia!
(4/5) Klarblått vatten och en vacker grekisk ö. Filmen är inte bara satt i en urtjusig miljö, utan har även välkända låtar som man kan sjunga med i om man nu inte sjunger så hemskt att det förstör för alla andra. I filmen sjungs det iallafall bra och det är en av de bästa musikalerna måste jag säga.

Meet me in St. Louis
(3/5) Judy Garland och Lucille Bremer sjunger titelsången som man vill hoppa in i rutan och dansa omkring vid pianot med dem. Filmen är glad och sprallig men även sorglig med en makalös M. O'Brien som fem-åringen Tootsie. Mysig film.

You were never lovelier
(3/5) Fred Astaire och Rita Hayworth dansar och sjunger i den bästa av de filmer de gjorde ihop. Trevlig och skoj med många bra musikalnummer.

Och nu, självklart... Fred & Ginger:

Top Hat
(4/5) Egentligen den bästa musikalen, men filmen i sig är inte bättre än vissa andra ovan nämnda. Oemotståndliga Fred Astaire och Ginger Rogers (världens bästa dansduo på film) dansar och sjunger i massvis med fantastiska nummer. Genom ett klantigt missförstånd får Freds kärlek till Ginger förhinder. Roligt och fylld med fin musik och det tidlösa numret "Cheek to cheek". Heaven, I'm in heaven...

Swing time
(3+/5) Ungefär samma handling som ovan men med andra musiknummer. Glatt och en av de bästa musikalerna. Det finns inte ett dansnummer som blir tråkigt eller uttjatat. Allt är som en dröm.

The Barkleys of Broadway
(4/5) Efter ett uppehåll på samarbete återförenades Fred och Ginger i denna festliga musikal med visst känslomässigt innehåll men desto bättre komik och handling. Det speglar på ett vis huvudrollsinnehavarnas separata karriärer och samarbete. Prima! I färg dessutom...

(Jag ska även nämna att alla de tio musikalerna med Fred & Ginger är värda att se.)
Andra musikaler som är välkända men som jag dock inte hyser så stor kärlek för är;
Grease (2/5), Chicago (3/5) och High School Musical (2/5)...

Mästerkockarna som glömmer saltet

Utöver att hinna fara förbi hos frisören, köpa diverse prylar i klädbutik och mataffär och hinna se en film med underbart foto ("The Painted Veil", 3/5) så fick jag besök av Anna och Dessi på lördagkvällen.
Vi lagade en förträfflig lasagne, som dock hade en viss brist på salt, och sedan så såg vi på en dålig film och en bra film. Mysigt värre. Jag ska inte gå in på filmtitlarna, eller borde jag det? Varna/tipsa sina medmänniskor. Hmm...
"Push" (1/5) och "Sleeping Beauty" (3/5). Anna hade inte sett en av de prinsessigaste av de prinsessiga filmerna så det blev den som avrundning på en lugn kväll. Jag och Dessi kröp ihop i soffan när barndomens skräck, Den Onda Fen, kommer fram med gula ögon ur en slocknad eld. Usch och fy... Av nostalgiska skäl alltså.

Sedan sov Dessi över, men tydligen sov hon inte så bra för jag var av någon anledning rätt pratig i sömnen. Ovanligt, hur kan det komma sig?

Swedish Cinnamon Buns

Så svenskt det låter att skriva på english, hehe. Engelska alltså.
Nog med struntprat.

Jag fick lite längtan efter klassiska kanelbullar och fixade hem lite jäst och extra mjöl. Sedan bakade jag klassiska kanelbullar. Inget fjantande. Vill man ha bullar så bakar man bullar, om man inte vill köpa.

Ingredienser:  (ca 50 bullar)
Deg:
15o g matfett       1 dl socker
5 dl mjölk             2 tsk stött kardemumma
50 g jäst               1,4 L vetemjöl
½ tsk salt
Fyllning (och garnering):
75-100 g matfett
½-1 dl socker
3 tsk kanel
(+ 1 uppvispat ägg och pärlsocker)

Hur man gör:
1. Smält matfettet i en kastrull och blanda i mjölken till en fingervarm blandning. Smula sönder jäst i en separat bunke och lös upp jästen med lite av matfettsmjölken ("degspad").
2. Blanda i resten av degspadet och rör ned salt, socker och kardemumma.
3. Blanda i ca 1 L vetemjöl och arbeta till en smidig deg. Tillsätt lite mer mjöl i taget tills degen är fin, slät och släpper bunkens kanter. (Här kan behövas elvisp (degkrokar) eller annat starkt.)
4. Låt degen jäsa under duk i ca 1 timme. Tills den nått dubbel storlek. Då passar det att diska och göra annat skoj...

5. Arbeta degen på bakbord med mjöl. Dela degen i två halvor och kavla varje separat till en rektangulär platta. Bred på kanelmatfettet som du tidigare blandat (rör endast ihop det med en gaffel i en skål, eller så. Smält inte!) och rulla ihop till en "snygg" rulle som du delar i mindre bitar, ca 2 cm tjocka. Lägg i pappersformar eller på bakplåtspapper, på en plåt.
6. Låt jäsa under duk till dubbel storlek (ca 45 minuter, eller så). Sätt på ugnen när det är ca 10 minuter kvar; på 250 grader.

7. Pensla bullarna med ett snabbt uppvispat ägg (inte hårt vispat) och strö på pärlsocker efter behag och känsla för hur vettiga bullar ser ut.
8. Grädda mitt i ugnen i ca 8 minuter. Du får avgöra hur pass välgräddade de ska bli.
9. Låt svalna på galler under duk.

Servera!
Det finns inte mycket godare än en nybakt kanelbulle med ett glas mjölk. Mmm...

Gospel och lite till

Häromdagen var jag iväg med Emma och Johanna för att lyssna på Sara som skulle sjunga i en gospelkör. Kul, tänkte jag, för jag har aldrig sett en sådan på riktigt.
Det för för övrigt riktigt kallt ute, så där isande kallt så det biter i kinderna.

Det har inget att göra med gospeln, men jag ville nämna det. Vädret är alltid så intressant, eller hur?
Vi möttes och stack snabbt till en liten kyrka där gospeln skulle vara. Ska jag var ärlig så brukar jag inte besöka kyrkor och det måste ha varit en smärre evighet sedan jag faktiskt var i en. Men nu blev det ett litet besök av vänskapliga skäl.

Vi letade platser bland alla tomma stolar och efter några minuter av ditt och datt kom kören igång.
Riktigt skoj faktiskt för kör är alltid lite så där extra levande, eller vad man ska säga. Jag kanske kan tycka att det blir lite väl religiöst med sångtexterna, men frånser man från den detaljen så var det ju väldigt kul att lyssna på. Sara var ju bra där hon stod och sjöng. Skojigt. Det var faktiskt en till tjej där som jag känner, men inte visste jag att hon skulle vara där och sjunga. Kul med små överraskningar.
En trevlig grej. Japp, skulle inte ha emot lite mer gospelkonserter men vi får se hur det blir med det.

Redig husmanskost

Igår bjöd pappa mig och min syster på riktig fin-lunch. Man kände sin nästan lite malplacerad bland allt det flotta. Vackra fönster, fina soffor, vackra träpaneler och ett himmelskt tak. Det var på Operabaren, där jag nu varit en gång. Underbart!

Jag åt köttbullar med rårörda lingon och potatismos. Det finns inte mycket bättre än perfekt tillagad husmanskost. Jajamensan, magnifikt. Så hiskeligt dyrt var det inte, men kanske inget för en studerandes plånbok som min. Eller, det beror ju på hur man prioriterar...

True Grit - recension

Tre av februaris fyra filmer avbockade nu. Förra veckan såg jag "The King's Speech" (3+/5) som jag rekommenderar, men som kanske inte var i det fartfullaste slaget. Recension av "Tangled" finns redan här på bloggen för den som vill läsa.

Den film jag mest nyligen sett på bio är bröderna Coens senaste; "True Grit" (av rätta virket). Klicka här för teaser trailern.

Mattie Ross's far har blivit skjuten av fylleboven Tom Chaney och när den lokale scheriffen inte tycks intresserad av att finna Chaney betalar Mattie den whiskydrickande och tobaksrökande Reuben 'Rooster' Cogburn att hjälpa henne att hitta Chaney så att hon kan se till att han får sitt straff. De ger sig ut i vinterns vildmarker med en prisjägare från Texas, LaBeouf, men äventyret blir inte alls som Mattie tänkt sig.

Först och främst ska jag säga att filmen är värd att se endast för sitt otroliga foto. Vackra vyer och hårda närbilder ger en perfekt känsla för de kalla markerna och det råa våldet.

Sedan ska jag, precis som alla andra som skrivit om filmen, säga att skådespelarna är utomordentliga. Jeff Bridges är helt enkelt perfekt som en smått bitter och hej-vilt-skjutande gubbe med hjärtat ännu kvar och på rätt ställe. Jag har aldrig tyckt att Matt Damon passar i tuffa roller och här gör han en rätt bra rolltolkning av den lite sliskige och egoistiske prisjägaren men det känns aldrig riktigt så där perfekt som det borde. Dock är han mycket bra när han och Bridges käbblar om diverse saker.

Den nu 14-åriga Hailee Steinfeld som spelar Mattie är... ja vad ska jag säga. Hon är hiskeligt bra helt enkelt. Troligen den bästa rollprestationen av en barnskådis jag någonsin sett. Hon känns erfaren och har en sådan talang och passar perfekt som den bestämda unga tjejen i en värld av män med vapen.

Filmen är med rätta från 15 år då det finns en hel del våldsamma scener som jag inte kan beskriva som mysiga. Avhuggna fingrar och blodiga munnar hör inte till sådant som jag finner så väldigt kul och egentligen kunde det väl ha sparats på, men det gör inte så mycket för filmen är rå som den ska vara och helheten är kallt målmedveten, dock utan något superklimax. Jag hade förväntat mig ett riktigt brak-slut, men det maler mest på i ett förvisso högt tempo men så, ja, jag hade ju velat se en riktigt maffig upplösning.

En fyra eller en trea, det är frågan. Jag är lite rådvill så det blir mittemellan. Bra är den iallafall.

3,5/5

Vinter som inte är o-vacker

Ville bara säga att inte vintern inte alltid är grå och trist som i städer, utan kan vara vacker; som här. Tog en promenad en helg och ja, det var så vackert...

En tur på stan

Jag for iväg in till huvudstaden och traskade inte bara förbi Fjällgatan där man har tjusig utsikt som är ännu tjusigare än vacker sommardag, utan jag traskade även förbi insnöade cyklar, minimala kaféer och diverse slaskövertäckta och fordonsfyllda vägar. Stockholm kunde dock ha sett bättre ut; som staden gör en solig dag i slutet av maj... Jag längtar.

Jag sprätte även loss lite pengar och köpte mig en ny tröja och en 1000-sidors bok med alla Sir Arthur Conan Doyles böcker/noveller om Sherlock Holmes. Impulsköp... Men jag gillar den fortfarande än så länge och det är det som betyder något... Typ.

Såg även den perfekta lampan för Anna som gillar alla djur som kan döda en inom 30 sekunder. En manet-lampa!