De tio bästa musikalerna

Vissa tycks ha svårt för film där karaktärerna brister ut i sång titt som tätt, men jag är inte en av dem.
Musikaler är uppiggande, underhållande och musikaliska. Fyllda med mer eller mindre bra sånger. En underbar kombination. Här är alltså;

TIDERNAS 10 BÄSTA MUSIKALER
Ej i ordning efter vilken som är bäst, för vissa är ju så olika som filmer kan bli.

The Phantom of the Opera
(4/5) Emmy Rossum och Gerald Butler sjunger i denna alldeles, alldeles underbara musikal med spänning, romantik, sorg och action. Jag kan inte få nog av den. Även mycket bra som ursprunglig musikal på teaterscenen. (Anledningen till att betyget inte är en femma beror endast på ett filmen ibland känns lite billig i foto m.m. Hemskt: kameraskugga under numret Music of the Night.)

Moulin Rouge!
(5/5) Nyskapande, effektfullt och känslosamt med Nicole Kidman och Ewan McGregor. Allt är perfekt. Dock tyckte jag att den var lite för mycket första gången jag såg den, men jag lärde mig att älska den andra gången jag såg den, och det var länge sedan det.

Singing in the Rain
(3/4) Gene Kelly dansar magnifikt och det blir mycket sång. Småkul handling som dock inte är det bästa man någonsin upplevt, men bra nog för en lättsam och underhållande film. Inga problem där. Munter och skoj.

Hairspray
(4/5) Har inte sett orginalversionen, men den lite nyare med bl.a. John Travolta och Amanda Bynes är en fröjd för öra och öga. Färgstarkt och fylld av bra musik. Det svänger, hehe!

Mamma Mia!
(4/5) Klarblått vatten och en vacker grekisk ö. Filmen är inte bara satt i en urtjusig miljö, utan har även välkända låtar som man kan sjunga med i om man nu inte sjunger så hemskt att det förstör för alla andra. I filmen sjungs det iallafall bra och det är en av de bästa musikalerna måste jag säga.

Meet me in St. Louis
(3/5) Judy Garland och Lucille Bremer sjunger titelsången som man vill hoppa in i rutan och dansa omkring vid pianot med dem. Filmen är glad och sprallig men även sorglig med en makalös M. O'Brien som fem-åringen Tootsie. Mysig film.

You were never lovelier
(3/5) Fred Astaire och Rita Hayworth dansar och sjunger i den bästa av de filmer de gjorde ihop. Trevlig och skoj med många bra musikalnummer.

Och nu, självklart... Fred & Ginger:

Top Hat
(4/5) Egentligen den bästa musikalen, men filmen i sig är inte bättre än vissa andra ovan nämnda. Oemotståndliga Fred Astaire och Ginger Rogers (världens bästa dansduo på film) dansar och sjunger i massvis med fantastiska nummer. Genom ett klantigt missförstånd får Freds kärlek till Ginger förhinder. Roligt och fylld med fin musik och det tidlösa numret "Cheek to cheek". Heaven, I'm in heaven...

Swing time
(3+/5) Ungefär samma handling som ovan men med andra musiknummer. Glatt och en av de bästa musikalerna. Det finns inte ett dansnummer som blir tråkigt eller uttjatat. Allt är som en dröm.

The Barkleys of Broadway
(4/5) Efter ett uppehåll på samarbete återförenades Fred och Ginger i denna festliga musikal med visst känslomässigt innehåll men desto bättre komik och handling. Det speglar på ett vis huvudrollsinnehavarnas separata karriärer och samarbete. Prima! I färg dessutom...

(Jag ska även nämna att alla de tio musikalerna med Fred & Ginger är värda att se.)
Andra musikaler som är välkända men som jag dock inte hyser så stor kärlek för är;
Grease (2/5), Chicago (3/5) och High School Musical (2/5)...

Mästerkockarna som glömmer saltet

Utöver att hinna fara förbi hos frisören, köpa diverse prylar i klädbutik och mataffär och hinna se en film med underbart foto ("The Painted Veil", 3/5) så fick jag besök av Anna och Dessi på lördagkvällen.
Vi lagade en förträfflig lasagne, som dock hade en viss brist på salt, och sedan så såg vi på en dålig film och en bra film. Mysigt värre. Jag ska inte gå in på filmtitlarna, eller borde jag det? Varna/tipsa sina medmänniskor. Hmm...
"Push" (1/5) och "Sleeping Beauty" (3/5). Anna hade inte sett en av de prinsessigaste av de prinsessiga filmerna så det blev den som avrundning på en lugn kväll. Jag och Dessi kröp ihop i soffan när barndomens skräck, Den Onda Fen, kommer fram med gula ögon ur en slocknad eld. Usch och fy... Av nostalgiska skäl alltså.

Sedan sov Dessi över, men tydligen sov hon inte så bra för jag var av någon anledning rätt pratig i sömnen. Ovanligt, hur kan det komma sig?

Swedish Cinnamon Buns

Så svenskt det låter att skriva på english, hehe. Engelska alltså.
Nog med struntprat.

Jag fick lite längtan efter klassiska kanelbullar och fixade hem lite jäst och extra mjöl. Sedan bakade jag klassiska kanelbullar. Inget fjantande. Vill man ha bullar så bakar man bullar, om man inte vill köpa.

Ingredienser:  (ca 50 bullar)
Deg:
15o g matfett       1 dl socker
5 dl mjölk             2 tsk stött kardemumma
50 g jäst               1,4 L vetemjöl
½ tsk salt
Fyllning (och garnering):
75-100 g matfett
½-1 dl socker
3 tsk kanel
(+ 1 uppvispat ägg och pärlsocker)

Hur man gör:
1. Smält matfettet i en kastrull och blanda i mjölken till en fingervarm blandning. Smula sönder jäst i en separat bunke och lös upp jästen med lite av matfettsmjölken ("degspad").
2. Blanda i resten av degspadet och rör ned salt, socker och kardemumma.
3. Blanda i ca 1 L vetemjöl och arbeta till en smidig deg. Tillsätt lite mer mjöl i taget tills degen är fin, slät och släpper bunkens kanter. (Här kan behövas elvisp (degkrokar) eller annat starkt.)
4. Låt degen jäsa under duk i ca 1 timme. Tills den nått dubbel storlek. Då passar det att diska och göra annat skoj...

5. Arbeta degen på bakbord med mjöl. Dela degen i två halvor och kavla varje separat till en rektangulär platta. Bred på kanelmatfettet som du tidigare blandat (rör endast ihop det med en gaffel i en skål, eller så. Smält inte!) och rulla ihop till en "snygg" rulle som du delar i mindre bitar, ca 2 cm tjocka. Lägg i pappersformar eller på bakplåtspapper, på en plåt.
6. Låt jäsa under duk till dubbel storlek (ca 45 minuter, eller så). Sätt på ugnen när det är ca 10 minuter kvar; på 250 grader.

7. Pensla bullarna med ett snabbt uppvispat ägg (inte hårt vispat) och strö på pärlsocker efter behag och känsla för hur vettiga bullar ser ut.
8. Grädda mitt i ugnen i ca 8 minuter. Du får avgöra hur pass välgräddade de ska bli.
9. Låt svalna på galler under duk.

Servera!
Det finns inte mycket godare än en nybakt kanelbulle med ett glas mjölk. Mmm...

Gospel och lite till

Häromdagen var jag iväg med Emma och Johanna för att lyssna på Sara som skulle sjunga i en gospelkör. Kul, tänkte jag, för jag har aldrig sett en sådan på riktigt.
Det för för övrigt riktigt kallt ute, så där isande kallt så det biter i kinderna.

Det har inget att göra med gospeln, men jag ville nämna det. Vädret är alltid så intressant, eller hur?
Vi möttes och stack snabbt till en liten kyrka där gospeln skulle vara. Ska jag var ärlig så brukar jag inte besöka kyrkor och det måste ha varit en smärre evighet sedan jag faktiskt var i en. Men nu blev det ett litet besök av vänskapliga skäl.

Vi letade platser bland alla tomma stolar och efter några minuter av ditt och datt kom kören igång.
Riktigt skoj faktiskt för kör är alltid lite så där extra levande, eller vad man ska säga. Jag kanske kan tycka att det blir lite väl religiöst med sångtexterna, men frånser man från den detaljen så var det ju väldigt kul att lyssna på. Sara var ju bra där hon stod och sjöng. Skojigt. Det var faktiskt en till tjej där som jag känner, men inte visste jag att hon skulle vara där och sjunga. Kul med små överraskningar.
En trevlig grej. Japp, skulle inte ha emot lite mer gospelkonserter men vi får se hur det blir med det.

Redig husmanskost

Igår bjöd pappa mig och min syster på riktig fin-lunch. Man kände sin nästan lite malplacerad bland allt det flotta. Vackra fönster, fina soffor, vackra träpaneler och ett himmelskt tak. Det var på Operabaren, där jag nu varit en gång. Underbart!

Jag åt köttbullar med rårörda lingon och potatismos. Det finns inte mycket bättre än perfekt tillagad husmanskost. Jajamensan, magnifikt. Så hiskeligt dyrt var det inte, men kanske inget för en studerandes plånbok som min. Eller, det beror ju på hur man prioriterar...

True Grit - recension

Tre av februaris fyra filmer avbockade nu. Förra veckan såg jag "The King's Speech" (3+/5) som jag rekommenderar, men som kanske inte var i det fartfullaste slaget. Recension av "Tangled" finns redan här på bloggen för den som vill läsa.

Den film jag mest nyligen sett på bio är bröderna Coens senaste; "True Grit" (av rätta virket). Klicka här för teaser trailern.

Mattie Ross's far har blivit skjuten av fylleboven Tom Chaney och när den lokale scheriffen inte tycks intresserad av att finna Chaney betalar Mattie den whiskydrickande och tobaksrökande Reuben 'Rooster' Cogburn att hjälpa henne att hitta Chaney så att hon kan se till att han får sitt straff. De ger sig ut i vinterns vildmarker med en prisjägare från Texas, LaBeouf, men äventyret blir inte alls som Mattie tänkt sig.

Först och främst ska jag säga att filmen är värd att se endast för sitt otroliga foto. Vackra vyer och hårda närbilder ger en perfekt känsla för de kalla markerna och det råa våldet.

Sedan ska jag, precis som alla andra som skrivit om filmen, säga att skådespelarna är utomordentliga. Jeff Bridges är helt enkelt perfekt som en smått bitter och hej-vilt-skjutande gubbe med hjärtat ännu kvar och på rätt ställe. Jag har aldrig tyckt att Matt Damon passar i tuffa roller och här gör han en rätt bra rolltolkning av den lite sliskige och egoistiske prisjägaren men det känns aldrig riktigt så där perfekt som det borde. Dock är han mycket bra när han och Bridges käbblar om diverse saker.

Den nu 14-åriga Hailee Steinfeld som spelar Mattie är... ja vad ska jag säga. Hon är hiskeligt bra helt enkelt. Troligen den bästa rollprestationen av en barnskådis jag någonsin sett. Hon känns erfaren och har en sådan talang och passar perfekt som den bestämda unga tjejen i en värld av män med vapen.

Filmen är med rätta från 15 år då det finns en hel del våldsamma scener som jag inte kan beskriva som mysiga. Avhuggna fingrar och blodiga munnar hör inte till sådant som jag finner så väldigt kul och egentligen kunde det väl ha sparats på, men det gör inte så mycket för filmen är rå som den ska vara och helheten är kallt målmedveten, dock utan något superklimax. Jag hade förväntat mig ett riktigt brak-slut, men det maler mest på i ett förvisso högt tempo men så, ja, jag hade ju velat se en riktigt maffig upplösning.

En fyra eller en trea, det är frågan. Jag är lite rådvill så det blir mittemellan. Bra är den iallafall.

3,5/5

Vinter som inte är o-vacker

Ville bara säga att inte vintern inte alltid är grå och trist som i städer, utan kan vara vacker; som här. Tog en promenad en helg och ja, det var så vackert...

En tur på stan

Jag for iväg in till huvudstaden och traskade inte bara förbi Fjällgatan där man har tjusig utsikt som är ännu tjusigare än vacker sommardag, utan jag traskade även förbi insnöade cyklar, minimala kaféer och diverse slaskövertäckta och fordonsfyllda vägar. Stockholm kunde dock ha sett bättre ut; som staden gör en solig dag i slutet av maj... Jag längtar.

Jag sprätte även loss lite pengar och köpte mig en ny tröja och en 1000-sidors bok med alla Sir Arthur Conan Doyles böcker/noveller om Sherlock Holmes. Impulsköp... Men jag gillar den fortfarande än så länge och det är det som betyder något... Typ.

Såg även den perfekta lampan för Anna som gillar alla djur som kan döda en inom 30 sekunder. En manet-lampa!

Fyra filmer som inte är romantiska

Eftersom att det idag är den officiella hjärtedagen ska jag fira lite här med en lista på fem filmer som inte är romantiska på något sätt och vis. Om man ser riktigt djupt kanske, men de handlar inte om att två människor ska bli kära och leva lyckliga iallafall för en tid framåt.

Jag måste bara säga att det är oerhört svårt att finna en film som inte innehåller någon romantik. Det är alltid publikdragande verkar det som och därför ytterst poppis bland filmskaparna.
Cast Away? Ensam man på en ö genom större delen av filmen. Men, så blir det ju lite romantik ändå.
Psycho? Mord i duschen och olidlig spänning... Men så börjar den med romantik ändå.
Sagan om Ringen? Min syster föreslog denna, men så finns det en del fina scener med Viggo Mortensen och Liv Tyler där hon lovar en massa och han är lite sorgsen. (Jag ska bara säga att jag älskar de filmerna, så tro inte annorlunda för att jag skrev lite elakt och kort.)

Här är iallafall;
4 FILMER SOM INTE ÄR ROMANTISKA, MEN ÄNDÅ BRA
Vilket ofta innefattar filmer med män som skjuter på varandra...

Jagad 4/5
Fruns desperata samtal räknas inte! Filmen handlar om en man (Harrison Ford) som blir oskyldigt anklagad för mordet på sin fru och när han rymmer för att finna mördaren blir han... jagad.
Spänning och ännu mer spänning. Har sett den flera gånger och ack, så bra den är.

Rush Hour 3/5
Jackie Chan och pratige Chris Tucker far omkring i Los Angeles och jagar en farlig bov som kidnappat en söt liten flicka. Ett barn alltså.
Denna film är rolig och spännande; en utomordentligt underbar blandning. Underhållande som tusan och den är inte ett dugg romantisk.

Den Gode, Den Onde och Den Fule 3/5
Clintan och två till skjuter på varandra i ca 3 timmar men det blir inte så tråkigt som det kanske låter. Ingen romantik dock, och den är rätt rå med flera brutala scener.

Winter's Bone 3/5
Bioaktuell och rå som tusan. Såg den härom veckan och jag kan säga att det var den minst romantiska filmen jag någonsin sett. Perfekt för Alla Hjärtans Dag... eller inte.
En ung kvinna på 17 år sköter hela hemmet i en fruktansvärt tråkig och sjaskig liten förort ute på landet. Hon får gå igenom en hel del skit (bildligt talat).

Men så ska jag bara nämna en bunt romantiska för alla romantikers skull:
Moulin Rouge (5/5), The Story of Vernon and Irene Castle (4/5), Stolthet och Fördom (3/5) och Titanic (såklart) (4/5).

Ha en bra Alla Hjärtans Dag!

Massor av blyerts

Skiss.

Jag hamnade i lite av en period av Rapunzel-tecknande efter att ha sett filmen förra lördagen. Klicka här för recensionen.

Nu skulle jag få ett slut på det hela genom att rita en seriös bild av prinsessan och även addera den teckningen till min samling av teckningar på Disney-sessorna.

Det börjar likna något. Efter en grov skiss får detaljer komma farande och då ser det ut på detta viset. Så du vet så ritade jag medan jag kollade på en bild ur filmen. Jag kan inte riktigt alla linjer i huvudet även om jag tydligen hittills lyckats få ihop en hel drös bilder ur minnet.

Nedan här kan du se resultatet. Eller större delen av en teckningen iallafall. Det viktigaste.

Nu ska jag ta en liten paus i mitt Rapunzel-ritande så att jag inte kommer på mig själv med att vara en sådan tönt, hehe.

En söt, blå rosett

När jag och Anna var inne i stadskärnan förra helgen grävde jag runt i butiken Fröken Söt på söder där de hade de allra sötaste rosetterna för ett rimligt pris. Jag hittade denna som passade så alldeles utmärkt med min strikta men enligt mig fina blus.

Som så ofta så hade jag roligt med diverse snurror av hårtestar uppe på huvudet, men rosetten lyckades pallra sig fast vid en tom plats bak på bakhuvuddelen. Japp.. det var väl det.

Ännu ett av mina så otroligt viktiga och intressanta inlägg. Nu vankas middag. Ännu mer intressant. För den som biter på naglarna eftersom att det är så intressant kan jag berätta att det blir... kycklig! Smarrigt.

Full fart i köket

Förutom att ha babblat småkryp och framtidsplaner på engelskan så har jag gjort annat än att ge konstiga riktningsbeskrivningar så har jag varit flitig i köket som jag kan vara om jag känner för det.

Föga överraskande så vankades det chokladbiskvier som vi ska smocka i oss i skolan imorgon. Fika fika..

Jag fixade en bunt biskvier, men så blev det smörkräm över så jag fick för mig att det vore bättre att göra fler bakverk än att slänga krämen. Så, jag svängde ihop lite mördegskakor som faktiskt blev några av de allra sprödaste kakorna jag någonsin smakat. När de var nybakade alltså. Nu ligger de och lider i frysen...

Så, jag blev av med smörkrämen genom att kleta den mellan par av mördegskakor. Kanske jag säger receptet senare, vi får se. Inte för att jag tror att folk kommer att bli desperata om "hemligheten"...

Men, när jag senare doppade biskvierna i block"choklad" så blev det sådan smet över. Vad jag jag nu då? Jo, det blev rispuffsgodis. Hemska tanke.

Jag tänkte alltså fixa ca 15 biskvier, men fick även en sats dubbla kakor och lite risgodis. Visst verkar det som en mardröm att leva med mig?

Jag tog en paus och vilade i snön. (På min jacka.) (Inte ens en minut.) (Det blev lite kallt..)

Tangled - recension

Idag var min väntan över. Efter lite kort shopping med Anna stack jag till biografen och tog min plats i salongen med ett par obekväma och fula 3D-glasögon på nästippen. Det vankades den allra senaste Disney-filmen, deras 50:e officiella tecknade/animerade film; "Trassel". Eller "Tangled" som den hette i original.

För länge sedan föll en droppe rent solljus från ovan och skapade en magisk blomma som kunde läka sår och ge evig ungdom. En gammal, fåfäng häxa, Gothel, finner blomman och genom att sjunga en sång återfår hon sin älskade ungdom.
Långt senare hittar kungens soldater blomman som hjälper drottningen att överleva en födsel av den lilla prinsessan Rapunzel och krafterna överförs till den lilla flickan vars hår blir magiskt så länge det inte klipps av.
Gothel hittar prinsessan och kidnappar henne och låter henne växa upp i ett högt torn för att hon aldrig mer ska förlora sin ungdomskälla.

Arton år senare drömmer Rapunzel om äventyr ute i världen och när den charmige tjuven Flynn gömmer sig i hennes torn från soldater, då ser hon en chans att kunna ta sig iväg från tornet...

Filmen är hemskt spännande och underbart rolig och söt. Det är en bra blandning av alla olika delar av underhållning som tillsammans gör en toppenfilm.
Förutom små detaljer som att trädens blad inte rör sig och att vissa andra saker är lite stela så är animeringen bra och vacker med makalöst fina färger och jag måste säga att scenen med lyktorna över slottet är en av de vackraste scenerna jag någonsin sett. Där fungerar även 3D-effekterna bra med lyktor som glider ut över publiken i sakta mak och känns riktigt levande. Första gången som jag gillar 3D.

Rapunzel är bra gjord som karaktär. Hon är manipulerad av sin "mamma" (tror hon) och är ohyggligt rädd för omvärlden samtidigt som hennes naiva nyfikenhet gör att hon var dag drömmer om äventyr där ute.
Hon är söt, smart och modig. En perfekt kombination och att hennes hår är effektfullt och ovanligt gör allt bättre. Det där lilla extra speciella som gör henne till den hon är. Håret är trevligt och bra att ha, men det drar henne tillbaka och tynger henne.

En karaktär som inte brukar finnas i sagan är den kaxige och charmige Flynn Rider som passar bra i denna omskrivning av historien. Han och Rapunzel är olika men har båda drömmar om framtiden och de matchar varandra i en humoristisk duo som gör filmen riktigt skojig.

Eftersom att jag är som jag är så grät jag rejält där i de sorgliga scenerna. Här snackar vi sorglig scen. Förlust och en känsla av att hoppet är borta för alltid. Jisses amalia!

Det är en riktigt bra film och en av de bättre prinsessfilmerna. Jag slänger in den på topp-tio av Disneys tecknade filmer. Japp, detta är en film att se.
Den funkar för vuxna med slapstick och viss ironi, men skämten verkar även funka för barnen eftersom att det hördes många barnskratt under visningen idag. "En film för hela familjen" som de brukar tjata om.

4/5

En "tysk" fläta

Bilden togs lite senare. Men samma frisyr dock.

Jag ville göra mig lite tjusig inför Elins födelsedagsfest så jag avancerade (enligt mig själv) och gjorde en "tysk" fläta. Kändes lite tyskt iallafall, om man är fördomsfull och tänker på alla tyskar som flätade blondiner som joddlar i bergen. Jag tänkte lite på en viss politiker som jag inte riktigt minns namnet på, men som alltid har en stor fläta runt hela hjässan.

Det var inte så svårt men lite klurigt att sätta fast 10 ton hår med 20 hårnålar. Det är både bra och dåligt (egentligen mest bra) att ha mycket resurser av frisyrsmaterial när man ska fixa en sådan här liten kreation, men hårnålarna gick åt som smör i solsken.

För att göra denna trevliga frilla så tog jag allt hår från nacken upp till ca öronhöjd och satte upp allt annat i en knut för att hålla undan det. Sedan flätade jag bak-och-fram och upp-och-ned för att få flätorna att inte hänga utan att stå uppåt.

Tryck på en massa hårnålar så att flätorna möts och sitter fast uppe på huvudet och när du vet att det sitter som berget kan du slätta ut allt annat hår så att flätorna bildar ett praktiskt hårband.

Ibland vill man ha en vettig blixt som funkar i dämpat ljus, men i brist på det blev det som det blev. Realistiskt ljus iallafall.

Hurra hurra hurra!

Igår firade vi Elin som fyllt år! Det var värst vad många födelsedagar som inträffar nuförtiden.

Söta fröken Elin hade fixat så fint med både ballonger, roliga sugrör och en finfin bärtårta som räckte och blev över. Av någon anledning hade de stenhårda silverkulorna smält under sin vistelse i kylskåpet men det blev riktigt tjusigt bland de skivade gubbarna och de oskivade blåbären.

Ursäkta kass bildkvalitet men här är värdinnan och födelsedagsbarnet självt. Iklädd en klänning som inte var en klänning men fin ändå.

Det var en riktigt trevlig kväll med många vänner och trevlig stämning. Sedan traskade jag iväg hemåt med några andra filurer och till sist kom jag hem och sov som en stock. Festligt.

Filmer i Februari

Februari får ett pressat schema. Hela fyra filmer kommer på bio i denna korta månad och jag måste se dem allihop. I mars är dock inte utbudet lika lockande, så man kanske kan låta något biobesök dröja lite. Att alla mina bekanta inte är lika måna om att gå på bio som mig blir också ett dilemma. Vi får se hur det går.

Här är iallafall de fyra filmerna varav tre har premiär nu på fredag.

4 feb. Tangled

Det tog en halv evighet innan filmen kom hit, men nu är den är. 24 nov. hade den premiär egentligen så du kan ju bara tänka dig hur jag lider i min väntan.

4 feb. Morning Glory

Dramakomedi med Harrison Ford och Rachel McAdams som troligen är lite småkul och trevlig i vinterslasket. Jag vill se denna.

4 feb. The King's Speech

Kritikerrosat med gentlemannen Firth i rollen som stammande kung. Verkar intressant, välgjort och lite underhållande på sitt vis. Jag vill se.

18 feb. True Grit

Äntligen en ny västern. Coen-bröderna har fixat en ny version av film med John Wayne och jag vill de denna. Trailern lovar rå och spännande känsla.

Årets första dopp...

Här kommer en kort internet-kurs i hur man gör när man ska testa på att gå genom isen och ta sig upp igen. Varning för ohyggligt ful bild på en stackars filur i vattnet.

1. Du går ut på isen tills den går sönder. Det tog en himlans lång tid innan jag hittade tillräckligt tunn is.

2. Här är en inte särskilt vacker, men ack så realistisk, bild på hur man kan reagera på att fara genom isen med så gott som inga vantar om händerna. Nu är det dags att använda sina praktiska isdubbar som är bra att ha ifall man planerar att hamna i en isvak eller så och ingen stege tycks erbjudas.

Jag kan väl säga att vattnet inte var så väldigt varmt. Inget för Thailands-längtaren.

3. Nu är du uppe och pigg och glad. Förutom halvt döda fingrar så är lidandet nu över. Iväg nu och byt om till varma kläder! 

Detta var en kul upplevelse kan jag säga, men som du kan se ovan så blir man inte alltid så bildskön om man reagerar som jag gjorde.   

Foton: Anna A. 

Rekommenderas för alla som inte är för kinkiga med kyla och som vill ha en liten kick i vardagen. Väldigt roligt och spännande. Japp, detta var skoj!

Söndagskvällen är räddad

"Morden i Midsomer" har tagit slut för denna säsongen och Barnaby byts ut. Jag tror dock att det kan bli rätt bra. Hoppas det iallafall. De skrev om det bra så det blev en fin övergång enligt mig. Vissa serier vill låtsas som att ingen förändring skett och hoppar hejvilt mellan huvudrollsinnehavare. Här har de skrivit över allt sakta men säkert till Barnabys... kusin var det nog. Jag hoppas att det blir bra, annars är det synd och skam...

Hursomhelst sändes "Sherlock", BBC's variant av sir Arthur Conan Doyles listige detektiv, nu i söndags. Jag satt klistrad och.. hur ska jag beskriva min reaktion... Ja du. Jag tyckte att den var helt underbar. En mycket välgjord (svensk film med stor budget kan inte ens komma i närheten av denna tv-film) modern variant. Det är också omskrivet bra och känns modernt samtidigt som det är tidlöst och klassiskt med snygga rockar och de flesta detaljerna från böckernas känsla.

Pappa var lite smartare än jag och listade ut söndagens brottsling mycket snabbare än jag. Jag var nog lite trög, för det kom lite som en överraskning alltihop. Spännande var det iallafall.

Jag vill åka till England, ha snygg rock på mig och inte hälsa på den knasige 'sociopaten', som han kallade sig. Underhållande att se som film, men jisses vilken odräglig person att träffa på riktigt.

Hursomhelst var Benedict Cumberbatch (sett förut i "Atonement" och "Miss Marple: Murder is easy") (som har ett roligt namn) mycket bra. Pratar snabbt men tydligt och gestaltar det smågalna geniet Holmes som just Holmes ska vara. Smart med osmart när det kommer till att vara social.

Allt är välgjort och snyggt. Helt galet snyggt. London är mystiskt och mörkt men ändå lite småputtrigt på sitt vis. Holmes klär sig som en riktigt välklädd herre och de har fångat känslan även om allt är förflyttat till idag.

Det enda som jag vill klaga lite på är Watson. I böckerna och de flesta filmatiseringarna är han rätt fisförnäm, har mustasch (jisses...) och beskriver Holmes som en briljant person i sin egen iaktagelse. Här tycker han att Holmes är ett geni, men han är alldeles för trist och mesig. Inte snorkig på sitt vis och inte så väldigt smart i jämförelse till det galna geniet.

Jag kommer hursomhelst att sitta klistrad på söndag kväll och förväntansfull på ett nytt spännande avsnitt. Plus att en säsong två ska komma. Söndagskvällen är räddad!

Älskade chokladbiskvier.. recept

Jag älskar chokladbiskvier. På café och hemma. Det bästa är att de inte är särskilt svåra att göra, de tar bara tid. Två timmar, max. Trevlig syssla om man vill ha en lugn och trivsam eftermiddag. Här är receptet:

Chokladbiskvier

Ingredienser:

-Bottnar:

300 g mandelmassa

1 äggvita

-Smörkräm:

150 g smör/margarin

2 dl florsocker

1 äggula

2 tsk vaniljsocker

3-4 tsk kakao

-Garnering:

200 g mörk block (eller vanlig choklad)

1. Sätt på ugnen på 175° eller 200°. Det beror lite på ugnen. Den ugnen jag använde idag var rätt "intensiv" så jag körde 175.

2. Riv mandelmassan grovt, men inte i supersmå bitar. De största hålen på ett vanligt rivjärn. 

3. Blanda med äggvitan till smidig deg (jag använder elvispen+degkrokarna).

4. Klicka ut på bakplåtpapper på plåt. De ska plattas ut, men de smälter inte ut så de kan stå rätt tätt på plåten.

5. Platta till med mjölad hand. De är klibbiga så använd mjölet väl.

6. Grädda mitt i ugnen i 10-12 min. Lossa försiktigt från pappret med t.ex. osthyvel och låt kallna på galler.

7. Blanda allt till fyllningen till en jämn och fast smet. Jag använder degkrokarna här med.

8. Bred på fyllningen på de svalnade bottnarna (på den "fula" sidan). Att breda lite toppigt ser fint ut. Ställ i frysen i minst en halvtimme.

9. Smält chokladen. Doppa biskviernas ovansida i chokladen och ställ in i kylen för förvaring (eller frysen för längre förvaring).

Klart!

En biskvi i genomskärning, eller ja, en delad biskvi. Min familj tyckte att de smakade bra, så då är nog allt prima. Med en liten chokladmask i nedre hörnet, hehe.

Receptet ska jag försöka utveckla med tiden så att man får fram det allra mest perfekta som går. Hittills funkar detta suveränt.

Låt smaka!