Tre av februaris fyra filmer avbockade nu. Förra veckan såg jag "The King's Speech" (3+/5) som jag rekommenderar, men som kanske inte var i det fartfullaste slaget. Recension av "Tangled" finns redan här på bloggen för den som vill läsa.
Den film jag mest nyligen sett på bio är bröderna Coens senaste; "True Grit" (av rätta virket). Klicka här för teaser trailern.
Mattie Ross's far har blivit skjuten av fylleboven Tom Chaney och när den lokale scheriffen inte tycks intresserad av att finna Chaney betalar Mattie den whiskydrickande och tobaksrökande Reuben 'Rooster' Cogburn att hjälpa henne att hitta Chaney så att hon kan se till att han får sitt straff. De ger sig ut i vinterns vildmarker med en prisjägare från Texas, LaBeouf, men äventyret blir inte alls som Mattie tänkt sig.
Först och främst ska jag säga att filmen är värd att se endast för sitt otroliga foto. Vackra vyer och hårda närbilder ger en perfekt känsla för de kalla markerna och det råa våldet.
Sedan ska jag, precis som alla andra som skrivit om filmen, säga att skådespelarna är utomordentliga. Jeff Bridges är helt enkelt perfekt som en smått bitter och hej-vilt-skjutande gubbe med hjärtat ännu kvar och på rätt ställe. Jag har aldrig tyckt att Matt Damon passar i tuffa roller och här gör han en rätt bra rolltolkning av den lite sliskige och egoistiske prisjägaren men det känns aldrig riktigt så där perfekt som det borde. Dock är han mycket bra när han och Bridges käbblar om diverse saker.
Den nu 14-åriga Hailee Steinfeld som spelar Mattie är... ja vad ska jag säga. Hon är hiskeligt bra helt enkelt. Troligen den bästa rollprestationen av en barnskådis jag någonsin sett. Hon känns erfaren och har en sådan talang och passar perfekt som den bestämda unga tjejen i en värld av män med vapen.
Filmen är med rätta från 15 år då det finns en hel del våldsamma scener som jag inte kan beskriva som mysiga. Avhuggna fingrar och blodiga munnar hör inte till sådant som jag finner så väldigt kul och egentligen kunde det väl ha sparats på, men det gör inte så mycket för filmen är rå som den ska vara och helheten är kallt målmedveten, dock utan något superklimax. Jag hade förväntat mig ett riktigt brak-slut, men det maler mest på i ett förvisso högt tempo men så, ja, jag hade ju velat se en riktigt maffig upplösning.
En fyra eller en trea, det är frågan. Jag är lite rådvill så det blir mittemellan. Bra är den iallafall.
3,5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar