Tangled - recension

Idag var min väntan över. Efter lite kort shopping med Anna stack jag till biografen och tog min plats i salongen med ett par obekväma och fula 3D-glasögon på nästippen. Det vankades den allra senaste Disney-filmen, deras 50:e officiella tecknade/animerade film; "Trassel". Eller "Tangled" som den hette i original.

För länge sedan föll en droppe rent solljus från ovan och skapade en magisk blomma som kunde läka sår och ge evig ungdom. En gammal, fåfäng häxa, Gothel, finner blomman och genom att sjunga en sång återfår hon sin älskade ungdom.
Långt senare hittar kungens soldater blomman som hjälper drottningen att överleva en födsel av den lilla prinsessan Rapunzel och krafterna överförs till den lilla flickan vars hår blir magiskt så länge det inte klipps av.
Gothel hittar prinsessan och kidnappar henne och låter henne växa upp i ett högt torn för att hon aldrig mer ska förlora sin ungdomskälla.

Arton år senare drömmer Rapunzel om äventyr ute i världen och när den charmige tjuven Flynn gömmer sig i hennes torn från soldater, då ser hon en chans att kunna ta sig iväg från tornet...

Filmen är hemskt spännande och underbart rolig och söt. Det är en bra blandning av alla olika delar av underhållning som tillsammans gör en toppenfilm.
Förutom små detaljer som att trädens blad inte rör sig och att vissa andra saker är lite stela så är animeringen bra och vacker med makalöst fina färger och jag måste säga att scenen med lyktorna över slottet är en av de vackraste scenerna jag någonsin sett. Där fungerar även 3D-effekterna bra med lyktor som glider ut över publiken i sakta mak och känns riktigt levande. Första gången som jag gillar 3D.

Rapunzel är bra gjord som karaktär. Hon är manipulerad av sin "mamma" (tror hon) och är ohyggligt rädd för omvärlden samtidigt som hennes naiva nyfikenhet gör att hon var dag drömmer om äventyr där ute.
Hon är söt, smart och modig. En perfekt kombination och att hennes hår är effektfullt och ovanligt gör allt bättre. Det där lilla extra speciella som gör henne till den hon är. Håret är trevligt och bra att ha, men det drar henne tillbaka och tynger henne.

En karaktär som inte brukar finnas i sagan är den kaxige och charmige Flynn Rider som passar bra i denna omskrivning av historien. Han och Rapunzel är olika men har båda drömmar om framtiden och de matchar varandra i en humoristisk duo som gör filmen riktigt skojig.

Eftersom att jag är som jag är så grät jag rejält där i de sorgliga scenerna. Här snackar vi sorglig scen. Förlust och en känsla av att hoppet är borta för alltid. Jisses amalia!

Det är en riktigt bra film och en av de bättre prinsessfilmerna. Jag slänger in den på topp-tio av Disneys tecknade filmer. Japp, detta är en film att se.
Den funkar för vuxna med slapstick och viss ironi, men skämten verkar även funka för barnen eftersom att det hördes många barnskratt under visningen idag. "En film för hela familjen" som de brukar tjata om.

4/5