Dessi kom förbi ett tag efter mina skumma nyckelpigebestyr och vi tog en liten promenadrunda i området och delade ut några brev som jag lackat lite tidigare med mitt tjusiga guldlack.
Det var kallt. Det var vitt. Det var härligt.
Kändes som att vi smälte in rätt bra i miljön, eller? Dessi iallafall. Nytt yrke blir som kameleont.
Det var en sådan där kyla när man egentligen inte ville gå ut, och det tar några minuter innan man väl börjar gilla känslan av att var ute i friska luften (?). När vi sedan for in i värmen igen och ut i kylan igen var det inte lika mysigt längre. Det sticker sådär i kinderna som om luften pickar på en med små nålar. Lagom vintermysigt om vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar